Nu är jag i ett sånt där läge igen. Att jag skulle behöva ventilera och skriva av mig här på bloggen. Men det kan vara så att det finns några få som kan vara härinne och läsa som på olika sätt berörs av det jag skriver. Kanske. Jag är inte alls säker på alla som ingår i min lilla läsarkrets. Jag måste nog kolla upp hur man lösenordsskyddar bloggen eller vissa inlägg😕😔. Och så får de som vill läsa hojta efter lösenordet. Vi får se. Det skulle vara skönt med lite fler infallsvinklar och råd från er sida. Eller så får jag anförtro mig åt min fina mammagrupp på nätet. Den är hemlig, vilket kan vara skönt.
Annars så är vädret vackert. Det ger lite ny energi. Min rygg har dock börjat bråka igen och det sätter sig på humöret. Tyvärr. Det där tålamodet som är jämförelsevis som kungsleden på arbetet är kortare än min egen uppfart när jag är hemma. Det är synd att det drabbar dem jag älskar mest. Att rodda runt familjen, hushållssysslorna, försöka ta liiite hand om sig själv och samtidigt jobba heltid och ofta gå omlott med sin make. Det är nog egentligen inte menat. Jag får se över mitt upplägg inför hösten tänker jag. Jag tänker iallafall bita ihop ett tag till.
På onsdag kommer hantverkarna äntligen och sjåar hos oss. Det är ju en ljuspunkt. Jag hoppas att de gör klart köket först. Vi har nämligen flyttat ut kylskåpet i garaget nu.... fortsättning följer en annan dag. Nu ska jag ta min onda rygg och gå och lägga mig.
