Eftersom att det här är min blogg så får jag skryta hur mycket jag vill om mina barn. Det faktum att de båda små sov helt sjukt lite under dagen idag och ändå härdade ut till läggdags med gott humör är ingenting jämfört med synen Milo bjöd på. Jag hade drällt blomjord i hallen och eftersom både Max och Milo är väldigt fascinerade av dammsugaren nöjde jag mig inte med att damma mattan utan släpade fram åbäket. Milo kröp efter och jagade mig runt runt i hallen, köket och matrummet. Jag bestämde mig för att nöja mig där, trots att hela huset troligen behöver både dammsugning och våttorkning (snart blir det ännu mörkare och då syns det liks inte) och lät honom hinna ifatt. Han stod där på alla 4 ett tag och såg ut att fundera över varför det blåste så hemskt i luggen, la händerna på dammsugaren och ställde sig upp. Den lilla ungen som vägrar stå när man håller honom utan istället studsar upp och ner på tå =).
Jag har sagt förr och jag säger det även här, denna lilla gosse är motorisk och kommer att gå tidigt. Ebba har familjerekordet på 10,5 månader och Milo kommer nog att vara i närheten av det. Sedan är jag fullkomligt medveten om att man inte ska jämföra barn hit och dit och att det absolut inte spelar ngn roll och de lär sig i sinom tid men det är roligt att de är så olika. Från utseende, kroppsbyggnad och humör till vad de tycker är roligt, deras styrkor och egenheter.
Efter en intensiv dag med full rulle, avancerad matlagning med två hyperaktiva (läs;trötta) 8 månaders medan Leif passade på att handla på maxi (skönt att slippa det imorgon) tog jag mig en stunds egentid. Mina rara svägerska hade "köpt ut" lite höstblommor till mig från Blomsterlandet, dessa är nu planterade, IKEAs solcells halvklot är bortstädade och enen med belysning är framme. Om jag kommer ihåg ska jag knäppa lite bilder på en stund, när det är lagom mörkt. Kram!
