En sådan där gråmulen långtråkig dag då man går runt och tänker. Både på små vardagliga ting och stora livsfrågor, stora beslut som man vill vara säker på. Sådant som inte går att ångra.
Låter tungt och tråkigt men inte nödvändigtvis.
Den här bloggen har varit vilande många år, men nu har jag öppnat den igen. Jag kommer att använda den till berättelsen om Albin,vår ängel och hur vi får livet att på något vis fungera efter att ha förlorat ett barn. Jag skriver rätt från hjärtat, delar mina tankar, men försöker också samla minnen av honom. Jag är änglamamma men jag är också mamma till Albins fyra småsyskon och kanske lite inredning, barnkläder och allmänna tankar och funderingar också dyker upp här...
En sådan där gråmulen långtråkig dag då man går runt och tänker. Både på små vardagliga ting och stora livsfrågor, stora beslut som man vill vara säker på. Sådant som inte går att ångra.
Låter tungt och tråkigt men inte nödvändigtvis.
Snart är semestervilan över och rutinerna börjar återkomma. L jobbar redan på måndag och då ska jag ta krafttag igen. Jag är nöjd över att ha lyckats hålla mig på mina 66 kg trots för mycket godsaker, enbart promenader och ganska slöa sådana och i princip noll styrketräning. Men då styrketräning är nyckeln till bra förbränning och en starkare gladare mamma ska även den återupptas:-). Numera har jag ju även en crosstrainer som ska få jobba nästa vecka då L har jour och jag måste vara nära hemmet om det skulle gå ett larm. Ge mig pepp och en spark i baken för nu är det strama linjen som gäller igen. Minst 6 kg till ska bort :-)
Betänk dock att jag vägde 88, 7 på sista vägningen hos Bm varav då 6, 8 kg var ren bebis vikt. Kroppen är fantastisk. Önskar dock att jag hade mer tid till träning utanför hemmet. Men den tiden kommer ju tids nog;-)
Var präglad av oro inför Milos läkarbesök. Väl där så pratade vi lite, hon ställde lite frågor och förklarade att det finns en förhöjd risk hos tvillingar eftersom de ligger trångt och kan bli fast i konstiga positioner. Hon kände på höfterna flera ggr, pojkstackarn blev helt eldröd där hon varit och brutit men hon tyckte ju att hans ben såg jämnlånga ut och kunde inte känna något heller.
Dock skickar hon oss till ortopeden, där de även undersöker med Ul för att se hur höftkulan löper in i höftskålen s.a.s. Men tillade att vi INTE ska oroa oss det minsta. Mest för att då har de gjort allt och inget kan missas. Problem upplevs lättast när de är små och nyfödda , innan de fått hull och blivit stadiga, och ingen har nämnt det tidigare.
Skönt, nu är jag inte orolig längre. :-D Milo har förresten flyttat både ben och arm idag och stått i krypläge heeela kvällen så jag tror faktiskt inte att det är länge kvar innan denna fysiska pojke kryper iväg. Får jag tippa så slår han familjerekord och kryper innan 7 månaders dagen. Max är däremot inte ett dugg intresserad av att krypa. Han har istället tandsprickningen from hell och kan nog snart stoltsera med några fina risgryn i nederkäken. Nu går det undan.
Som har innehållit barndop av min systers lilla Freja. En hel del badande. God middag hos mina föräldrar med 4 av 5 syskon med familjer. 4 bebisar i olika storlekar har myst under äppelträden.
Leif och jag har sett film varje kväll och haft det gott:-)
Nu har jag lite svårt att komma till ro för att sova. Iofs fick jag mig 2 timmars extra sömn i morse, fast när jag vaknade kändes det ändå som att jag inte sovit alls. Problemet är att det imorgon är dags för det där läkarbesöket angående Milos höfter. Snälla snälla låt det inte vara något fel....
Sömnbristen är nog känsloförstärkande för när jag är glad är jag extra glad:-). Vilket underbart väder vi har haft idag. Vi bosatte oss ute och drog ut halva bohaget. Måste städa på gården sedan när Wille lagt sig. Ebba har en sovkompis idag. De ska sova i tält och kunde ju inte haft mer tur med vädret. Fick en ny bikini av L idag, han har rätt bra smak faktiskt. Tyvärr fanns det inte rätt storlek på byxan men den funkar så länge jag inte ska bada i den för då blir det nog lite väl avklätt. Men i slutet på säsongen är det väl så och den var på rea så jag får väl kasta den nästa år då om jag blivit smalare;-).
Själv ska jag sätta upp de sista fotona på veckoplaneraren och hoppas att bokstäverna kommer imorgon annars får jag ringa och efterlysa dem tror jag.
Tänk vad lite sömnbrist kan göra med en människa egentligen. Visst är det en tortyrmetod eller har jag hittat på det? Jag har som ständigt lite bomullskänsla i huvudet. Ibland toppat med huvudvärk och ibland går det helt okej.
Sömnbristen gör också saker med humöret. Det kan räcka med en flyktig kommentar så är dagen körd liksom. Fast det kan man ju inte visa utåt eller? Svensson och jante och lagom osv.
Idag räckte det med att båda små började gny och vrida sig just exakt när jag lagt mig tillrätta på Leifs arm. Nu sover alla och jag deppar. Deppar för att jag är så sjukt trött efter snart 7 månader med i princip totalt nattansvar för två bebisar. Deppar för att jag känner mig tjock. Deppar för att jag som vanligt inte orkat/hunnit träna. Deppar för att jag är så dum att jag tröstäter vilket inte löser föregående problem speciellt smidigt. Deppar för att L snart ska på jobbfest och jag fortfarande inte fått mig ut. Deppar för att han inte tackar nej till den där jävla festen och hjälper mig istället. Deppar för att jag ens tänkt föregående tanke, blir snart kallad surkärringen i folkmun på hans jobb. Deppar för att jag inte kan sova. Deppar för att jag är så löjlig som deppar för sådana saker. Ja som sagt vad kan inte sömnbrist göra med en :-(.
Tur att jag troligen vaknar på bättre humör i morgon. Då är även min syster på plats:-). Och förresten så deppar jag lite för att jag blev så himla ful på alla kort vi tog också:-D. Nä nu ska jag försöka sova. Kram och godnatt!
Igår åkte vi till Luleå. Leif, Ebba, tvillingarna och jag. Vi shoppade lite, åt ute och sedan åkte vi hem. Det hela gick över förväntan. De små var oändligt tålmodiga. Myspropparna. Fyndade lite på pop både rea och höstnytt och lite annat. I Luleå får man även en liten tvillingrabatt:-). Vi fick mycket vänliga blickar och snälla kommentarer också. Enda problemet var att vi inte kom ut genom den vanliga dörren i parkeringshuset så Leif fick trycka på någon knapp och öppna ena garageporten ha ha...:-)
Idag har vi mest hängt i solen som äntligen visat sig. Ebba har varit och badat med en kompis och hennes familj. Leif och Wille åkte en snabbsväng till stan för att köpa en högtryckstvätt till bilen och skorna jag spanat in i Luleå men som var slut i min storlek där men som tur var fanns i vår stad . Snygga och sköna. Nu är jag redo för dop förutom att jag skulle haft färgat håret. Får se om jag ids imorgon. Lite rött blir det denna gång.
Nåväl Leif var helt skakis när de kom hem. De hade visst varit en hårsmån från att aldrig mer komma hem. Ryser vid blotta tanken. En lastbilschaufför hade tydligen inte koll på tillvaron. L hade skrikit till Wille: "Nu smäller det!" men någon vakade tydligen över dem. Nu är jag ännu mer nykär i min älskade man och jag kramade Wille lite extra innan han lade sig i kväll. Tack för att jag har alla mina hela, välbehållna och friska.
Är det sol så blåser det mycket och kallt. Toppat med diverse regnskurar. Just nu ligger jag under täcket och fryser så in i märgen. Huvva!
Jag påverkas nog mer än jag trott av vädret. Har gått runt och varit lite smådeppig hela dagen och trött så förtvivlans trött. Jag brukar ju tycka att det är urtrist på vintern också, när det blir november och december men ingen snö. Då straffas vi ofta med enorma mängder snö på bara några dagar i stället. Fast nu ska jag sluta deppa och faktiskt försöka sova. Imorgon är en annan dag. Kram.
Gör Leif sista skiftet på 19 dagar:-). Lovely och då har han lite semester att ta ut vid jul också. När jag börjar jobba får vi varva lite med fp när det är skollov och så för att ge barnen så mycket ledigt som möjligt. Men också för att jag inte ska få slut på mina dagar allt för snabbt.
Jag har nu beställt det som behövs för att fixa en sådan där fin veckoplanerare på köksväggen. Upphovskvinnan till den är också fembarnsmamma:-). Jag har också fått vaxduken på plats och tagit in tvätten som hängt ute i regn och blåst. Den är nästan torr, har spritt ut de sista plaggen på köksbordet så är de torra i morgon bitti tänker jag.
Jag var ju sugen på att gå på bio. Men jag vill ju gärna göra det med min man. Kärlekskrank som jag är. Men jag är också en sådan mamma som är lite pjoskig och de är ju så små osv. Vi har beslutat oss för att ordna barnvakt till de 3 stora (även tonåringen) men ha tvillingarna hemma. De lägger sig ju tidigt så vi tänker oss god vuxenmiddag. Ngt glas vin, karra och en bra film. Jag har planerat att ligga på Leifs arm och njuta av att känna mig liten :-D. Ha ha det är sällan vi har tid och plats att ligga i soffan båda två samtidigt. En av oss stiger upp med småttingarna och den andra sover länge. Sedan tar den utvilade de små och den andra lägger sig och sover. Så härligt längtar redan. :-D. Barnvakt till alla får vänta ett tag till. Jag är för övrigt sugen på en weekendresa gärna till typ. London när vi firar 10årig bröllopsdag. Det är om 2 år och då är ju boysen stora nog att sova borta två nätter. Sparar långsamt i hemlighet så får vi se;-)
Har kommit. Måndag den 29:e är det dags. Hoppas dagarna går fort så vi får det överstökat. Funderar lite över hur det går till om han skulle behöva behandling. Sätter dem dit en skena direkt då?
Jag har läst lite på nätet och som jag förstår det är det ju trixigt att få på kläder t.ex. Jag får nog packa ner några plagg i större storlek om utifall att.
Jag tror att jag kan räkna de riktigt varma, soliga dagarna på mindre än 2 händer. Jag tycker allvarligt synd om alla som jobbar och har haft sin efterlängtade semester redan. Vädret är inte allt men mycket. Och visst det är fortfarande stor chans att få flera fina dagar men det verkar dröja. Det känns mer som höst och visst jag gillar hösten också egentligen gillar jag alla årstider förutom att vintrarna är för lååånga.
Höstar är också ypperliga för nystarter. Ny termin, skolbarnen hoppar upp en årskurs, nya konstellationer på jobbet med nya "storbarn" osv. Den här hösten får jag följa två bebisar på deras väg mot allt mer självständiga individer. Men först- Ge oss sommaren tillbaka, vi är inte färdiga med varandra ännu!
Vi har börjat få ordning på tillvaron. Det enda som jag är missnöjd med egentligen är att de små envisas med att vakna kring 5-rycket. Är jag då själv hela dagen har jag ju ingen möjlighet att vila under dagen. Är Leif hemma brukar jag stiga upp och sedan lägga mig en stund när Leif stigit upp, alternativt att han hittar på något med Wille när de sover under dagen så att jag får vila eller göra vad jag vill. Jag hoppas på en viss bättring när det blir mörkare på kvällarna och nätterna för Wille vaknar också tidigare än vanligt.
Begreppet egentid kan just nu innebära lyxen att få duscha extra länge, gå ut och gå, laga middag ifred, vika tvätten innan kvällen - ja ni förstår.
Men nu spårade jag ur. Ungefär så här ser dagarna ut nu.
5 - tvillingarna vaknar superpigga. Vi går upp, byter blöja och leker lite på filten. Jag kanske tar en macka eller lite fil.
06.30 De får lite ersättning.
07-07.40 De små sover.
07.40-9.00 Innelek och fix av mamman (startar en tvätt)
9.00 Gröt, sedan påklädning
10(10.30) Vila i vagnen, ofta måste Max sövas om en gång, ibland går det inte och då stiger han upp inom 40 minuter.
12 Vi äter lunch. Sedan går vi ut om vädret tillåter.
13.30(14) - 15 (15.30). Vila i vagnen igen. Ibland med en sovslurk före.
15.30 Middag påbörjas. De små äter ersättning.
16.30 middag för övriga. Sedan är det stoj och stim till läggdags vid 18.30-19. Om L är hemma tömmer jag diskmaskinen och tar in, viker och lägger bort tvätten efter middagen annars gör jag det på kvällen. Jag måste lägga undan den direkt annars blir det bara jobbigare nästa dag. Idag var jag dock helt slutkörd så den hänger kvar ute. Däremellan ska jag försöka hinna med övriga barn också. =\
På kvällarna är det plock och städ. Förbereda flaskor för de äter fortfarande på natten. När det inte är lov så är det ju en del annat också. Lägga fram kläder, packa väskor osv. Jag har fullt upp men njuter samtidigt. Jag är stolt över att jag får ihop det och jag är stolt över min familj.
På den där kallelsen till barn angående Milos höfter. Jag hoppas ju att de skyndar på men samtidigt så är det ju semestertider och de har säkert fullt upp. Jag hoppas innerligt att det inte är något problem förstås. Måste han ligga i skena kommer han att bryta ihop tror jag. Maken till fysisk unge har vi aldrig haft. Idag har han ställt sig i krypställning ett par gånger faktiskt. Han säckar ju ihop direkt och gråter till och där tänker mammahjärnan direkt - är det för att han blir förbannad över att det är svårt eller klickar det till i höften. Det är ju förjäkligt om det är det sistnämnda =\.
När han hade lagt sig började han gny efter en stund och jag gick in och tittade på honom och det var ett evigt - mage, sida, rygg, mage, rygg, sida och upp med en arm och dra i spjälskydd och sängkant osv. Det är nog läge att sänka sängbottnen snart där.
Det skulle inte förvåna mig alls om han kryper inom någon/några veckor OM inte det är något galet och han blir fast i en sådan där förhatlig skena. Det må ju vara om de är små nyfödda som sover mesta tiden. En pigg och aktiv 6 månaders bebis borde ju ha gjort bort det redan. Så håll gärna en tumme eller tre :-D
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, shit vad fort tiden går... vi var på 6 månaders koll idag. Max vägde 9135g och var 68, 5 cm och Milo 8530g och 67, 2 cm. Max fortsätter att hålla avståndet. Det enda lilla smolket i glädjebägaren var att den här läkaren skrev en remiss till barnmottagningen så att vi skulle få kolla upp Milos höfter. Han tyckte att de kändes lite "lösa" och isåfall behöver han kanske ligga i en sådan där skena ett tag.
Och genast målar jag ju fan på väggen. Hm det kanske är därför han viker benen istället för att spjärna emot och "stå" som Max gärna vill. Kanske är det också därför han bara reser sig halvvägs på knä och sedan säckar ihop. Ja ni vet hur man kan vara.
Och tänk så bökigt med kläder osv.. Nä nu ska jag invänta remissen så tar vi det därifrån. Det är ju inget farligt eller obotligt.
Här kommer iallafall två söta 6 månaders killar.
När slit och karaktär lönar sig. Nu är väl vågens resultat inte allt men lite kul är det. Jag vill ju också bli starkare. Just nu gör jag allt för att låta bli sötsaker och läsk. Inga snabba kolhydrater och godis på lördag OM jag vill. Framförallt inte äta sånt jag inte tycker är gott. Ni vet de där skumma godisarna som man inte vet vem som plockat, de som alltid blir kvar och som man ändå äter upp i brist på annat:-).
Korta snabba eller längre promenader med vagnen som inte alltid är så lättkörd med två stora killar i:-). Valfria Olga övningar kör jag nu. Beroende på tid, ork och fokusområde. Och det är långt kvar och det tar aldrig slut. Men jag mår bättre så är det.
De har varit såå hårda i magen båda två. Max lyckades bajsa ordentligt igår natt och några fler små ggr igår. Milo bajsade vid 4.45 i morse, vilket resulterade i en tidig morgon. Det gjorde såå ont för honom :-(. Hoppas det värsta har släppt nu.
Jag har gett dem katrinplommon igår och idag och försöker pytsa i dem extra vatten. Vad mer kan man ge? Päron eller hur var det? Lite rapsolja får de i flaskan ibland.
Vet inte om det är vällingen som gör det eller att de börjat äta allt mer. De äter ungefär ett mål mat ibland får vi fylla ut med lite flaska. Samt välling på kvällen och ibland ett grötmål under dagen. Hm det kanske blir för mycket men grötpaketet är ju öppnat så jag tänker att de får äta upp det.
Jag får ge dem lite lösande puréer till gröten eller som efterrätt och se om det hjälper. Tycker synd om dem iallafall och så får man ju så dåligt samvete=\
Av ngn anledning har alla våra barn varit ruskigt morgonpigga som små. Det går ju över det vet jag och det är ju en viss tröst när man blir väckt kring 5-snåret dag efter dag. Morgonpiggheten resulterar ju i att de börjar trötthetspipa redan vid 7-tiden. Numer vill de helst vila i vagnen på dagarna men när det dessutom regnar och jag inte hunnit klä på mig så blir det en strid för att få dem att somna i spjälsängarna någorlunda samtidigt den första kortare vilan.
Nu har de 2 dagar i rad sovit på fm i dryga 45 minuter och sedan en längre vända efter lunch på 1, 5 - 2 timmar. Fortfarande känns det lite för åldern men det är bara att inse att jag aldrig kommer att få en sovbebis;-).
Det är irriterande att vagnen inte går in genom öppningen i altanräcket heller. Det rör sig om centimetrar, gaah. Det hade varit perfekt att ha vagnen där när det är sånt här surväder. Då hade ingen sett mig heller, med rufsigt hår och pyjamasbyxor=\.
Nåväl de sover ju rätt bra på natten så jag ska inte gnälla och det blir ju bättre och bättre med tiden också. Och nu har jag lyckats, båda sover - puh!