ABSURT

De är det ordet jag kommer att tänka på.  Absurt är synonymt med typ otänkbart, orimligt. Precis så är det. Absurt. Det är absurt att ens prata om sista gången jag såg min son. Sista gången han fick en kram. Sista gången jag tvättade hans tvätt. Sista gången jag pratade med honom. Sista gången han fick en kram. Sista gången jag ringde honom. 

Jag tog ett beslut..

Det var inte alldeles enkelt. Jag brukar ju bita ihop. Klagar inte. Men nu fick jag lite pepp. Så jag tog kontakt med min chef. Jag har en ny chef. Supergullig. Som gav mig sitt fulla stöd. Så nu är jag sjukskriven.

Frågan är bara vad läkaren säger. Och sen FK. Om jag fick önska skulle jag bara vilja slippa alla dessa dagar som kommer nu. Årsdagen av Albins död. Sista gången vi såg honom. Begravningen. Hans födelsedag. Sen är jag safe. På riktigt . Jag tror det.

Jag måste ta mer tid för mig. Men det är inte så lätt. Med jobb. Lämna. Hämta.Gympapåsar. Fritte. Samtal.  Gymnasieval. Tvätt. Middag. Städ. Osv. Det liksom bara snurrar och snurrar. Skulle vilja hitta på ngt med min man också. Bara han och jag.  Är så glad ändå att vi höll ihop och inte gick isär. Han är fan allt jag inte är

Tyngre nu...

Det är som att det accelerar nu. Mitt mående. Jag brukar gå till Albins grav på rasterna på jobbet och när jag ev får mig ut på en promenad när jag är ledig eller efter jobbet. Det är inte jag som styr stegen jag bara hamnar där varje gång. Det är ingen skillnad. Skillnaden är att jag nu gråter hysteriskt där. Jag blir nästan arg om det är någon och besöker en grav i närheten för då kan jag inte fulgråta lika högt. Jag gråter också under promenaderna, fast mer sorgset och stillsamt. Vad är det man brukar säga "Tårar är ord från hjärtat som munnen inte kan säga" Det känns som att alla minnen förstärks när ljuset kommer tillbaka och det börjar kännas som då. Då när han dog. 

Att rensa i röran, är som att rensa i själen...

När jag hittar ork så rensar jag gärna här hemma. tycker om att ha det städat och fint. Kan inte koppla av om det är stökigt och vill ha det undanplockat varje kväll. och tända femtioelva värmeljus. Men nu nöjer jag mig inte med att plocka undan, ska vrida och vända på varenda pryl. Den senaste veckan har jag rensat ut 3 sopsäckar . Sjukt ju. Och det är massor med jobb kvar. Jag är så rastlös, men samtidigt orkeslös. kan liksom bli manisk. Att jag måste gå igenom  varenda bok i hela huset på en gång. Kan inte göra ngt annat förrän jag är klar. Jag har sportlov med kidsen i veckan. Så skönt då jag får lägga fokus på dem och hemmet. Och gubben förstås. det som är viktigast i hela världen. och rensa vidare...

Jag känner att jag mår sämre igen, hade en ångestattack häromdagen då jag fick kasta på mig kläderna och gå ut i mörkret och hällregnet och tokgråta. När jag kom fram till Albins grav blev det bättre och sen var jag lugn och kunde gå hem igen. Inser att det nog är för att årsdagen närmar sig. Får se om jag verkligen klarar av att jobba när det är ännu närmare. Känner också att jag aldrig någonsin har tid för mig själv. Helt ensam. Skulle behöva ett par dagar här hemma där jag trivs bäst och bara gråta, se på foton, städa, tvätta, gråta, läsa en bok, se TV, gå ut och gå. Ja ni förstår nog. Mina barn är allt. jag älskar varje sekund med dem. Men jag behöver nog ta hand om mig själv bättre. Hade Leif inte haft jour skulle vi ha kunnat sticka någonstans. Men det skulle nog inte kännas rätt ändå i slutänden. Blir nog att tända ljus och lämna en blomma hos Albin istället. Det ska bli så skönt när snön smält och stenen tinat fram ordentligt. Älskade unge. Det är så surrealistiskt att du ligger på en kyrkogård.