Det var inte alldeles enkelt. Jag brukar ju bita ihop. Klagar inte. Men nu fick jag lite pepp. Så jag tog kontakt med min chef. Jag har en ny chef. Supergullig. Som gav mig sitt fulla stöd. Så nu är jag sjukskriven.
Frågan är bara vad läkaren säger. Och sen FK. Om jag fick önska skulle jag bara vilja slippa alla dessa dagar som kommer nu. Årsdagen av Albins död. Sista gången vi såg honom. Begravningen. Hans födelsedag. Sen är jag safe. På riktigt . Jag tror det.
Jag måste ta mer tid för mig. Men det är inte så lätt. Med jobb. Lämna. Hämta.Gympapåsar. Fritte. Samtal. Gymnasieval. Tvätt. Middag. Städ. Osv. Det liksom bara snurrar och snurrar. Skulle vilja hitta på ngt med min man också. Bara han och jag. Är så glad ändå att vi höll ihop och inte gick isär. Han är fan allt jag inte är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar