Ingen bebis i sikte...

varje kväll när lugnet lägrar sig i huset brukar det dra igång, men det håller sällan i sig längre än en timme. Jag hoppas alla dessa retsamma förvärkar åtminstone gör att jag öppnar mig lite, men vi får väl se. Medan jag väntar så frossar jag i att tvätta och sortera små bebisplagg och spana in alla söta grannbebisar.