den stora ettårsdagen närmar sig med stormsteg. Just nu övas det på att stå utan att hålla i sig (vilket går sådär, det är lite läskigt) och att gå utefter möbler, det funkar bra. Wille är en sådan härligt glad kille. Ibland när han vaknar på morgonen sätter han sig direkt upp i sängen klappar händerna och ler glatt. Det känns bättre att bli väckt mella 6-6.30 när man möts av en sådan lycklig uppsyn.
Den här bloggen har varit vilande många år, men nu har jag öppnat den igen. Jag kommer att använda den till berättelsen om Albin,vår ängel och hur vi får livet att på något vis fungera efter att ha förlorat ett barn. Jag skriver rätt från hjärtat, delar mina tankar, men försöker också samla minnen av honom. Jag är änglamamma men jag är också mamma till Albins fyra småsyskon och kanske lite inredning, barnkläder och allmänna tankar och funderingar också dyker upp här...
söndag 4 april 2010
TIO månader...
den stora ettårsdagen närmar sig med stormsteg. Just nu övas det på att stå utan att hålla i sig (vilket går sådär, det är lite läskigt) och att gå utefter möbler, det funkar bra. Wille är en sådan härligt glad kille. Ibland när han vaknar på morgonen sätter han sig direkt upp i sängen klappar händerna och ler glatt. Det känns bättre att bli väckt mella 6-6.30 när man möts av en sådan lycklig uppsyn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar