i onsdags bar det iväg mot Umeå. Vi skulle vara där kl.10 och fick då träffa en läkare och narkosläkaren. Wille åt lunch och hann bli både trött och sedan speedad innan narkosläkaren släntrade in vid 13.15. Efter det samtalet slocknade han på två röda...
Första natten fick vi sova alla tre på patienthotellet, vi åkte och köpte god plockmat och lite smågodis. W och jag sov i en bäddsoffa och Leif i en säng.Wille var den yngsta av de tre killarna som skulle opereras så vi skulle vara på plats på barn kl.7.00, W skulle vara fastande och nyduschad. Operationen skulle starta vid 8 så W fick lugnande vid tjugo i och sedan gav vi oss iväg i alla dessa kulvertar. Jag hade tänkt vara med vid narkosen men bangade ur efter narkosläkarens beskrivning om fasthållningar och konstig andning, Leif fick sköta det. Det kändes som det tog en evighet med förmodligen tog det bara några minuter innan Leif kom ut.
Sedan försökte vi få i oss lite frukost och väntade och väntade. Operationen tog nästan två timmar. W vaknade nästan direkt han kommit till uppvaket och skrek hysteriskt, fick då lite mer morfin och kunde sova en stund, nästa gång han vaknade var han lugn.
Wille och jag sov en natt på sjukhuset,(Leif på hotellet) W sov som en prins,däremot låg han i sängen hela dagen vilket är väldigt ovanligt. Vi skrevs ut på fredag morgon med återbesökstid på torsdag.Då får han lugnande igen för då ska de ta bort bandaget (som brukar torka fast) och dra katetern. Den duktiga sköterskan förklarade vad som skulle hända och vad som kunde hända, nämligen att de kan få stopp i katetern och att det gör fruktansvärt ont. Om detta hände skulle vi åka direkt till akuten. Och vad hände första natten hemma, stopp i katetern. Vi åkte in vid 19 och fick den spolad åkte hem för att återvända med en gallskrikande kille vid midnatt. Fram till tre höll läkaren på att spola och jag och Leif höll fast, sedan blev vi inlagda på barn för obs. W slocknade och jag låg bredvid medan en fantastisk sköterska spolade flera ggr. Då upptäckte vi små flagor av koagulerat blod som fömodligen var boven i dramat så hon tömde hans blåsa och sköljde ett par ggr tills inget mer kom och nu har det flutit på bra och fortsätter förhoppningsvis så till på torsdag när den ryker.
För den som undrar så har W opererats för hypospadi, och gjort en förlängning av urinröret. Han har inte påverkats av det men haft väldigt tunn stråle och fått ta i lite när han kissat, sedan kan det ju vara värt att se ut som alla andra när han blir större. Tydligen är det väldigt vanligt - 1 av 300 pojkar drabbas i olika grad - i Willes fall var det väldigt lindrigt. Men just nu ser det ut som ngn. massakrerat lillsnorren på honom med det blodiga bandaget och svullnaden, som dock minskat ngt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar