Ja, självklart har jag gråtit av lycka när våra barn har fötts men även av vissa tråkiga besked och av sorg då anhöriga har dött, eller egentligen inte vid dödsbeskedet men på begravningarna, oh my god. Det finns liksom ingen reson, jag gråter floder...=(
Jag gråter även av vissa filmer eller t.ex. TV-programmet Sofias Änglar. Det känns lite pinigt men jag kan inte hjälpa det. Jag gråter sällan av att jag personligen är ledsen, jag biter hellre ihop, jag ger ingen den tillfredställelsen av att ha sårat mig liksom. Men jag kan gråta när jag är riktigt arg, men det är ju av ilska eller vanmakt för att jag inte får något gehör. Och faktumet att jag gråter fast jag är arg gör mig ännu argare på något vis så det är en ond cirkel.
Men det är få som sett mig gråta (annat än vid filmer förstås) och det är få som sett mig riktigt arg - det är ju bra att många tycker att jag alltid är så lugn och cool ha ha. Det påminner om min pappa, han är sällan arg, men är han arg då är han ARG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar