Tiden springer

grabbarna blir en månad imorgon - redan. Jag tycker att vi alldeles nyss låg på BB - jag kan typ komma ihåg vad det luktade där. Samtidigt som tiden går såå fort så längtar jag efter vissa steg i utvecklingen. Deras första skratt, mer joller, när de kan sitta, när de börjar samspela mer med varandra, äta annan mat, sova mer regelbundet och bättre (just nu äter de en hel del på nätterna). Samtidigt så är de ju våra sista bebisar och den här första bebistiden kommer ju aldrig igen. Ska försöka bli ännu bättre på att leva i och njuta av nuet. Jag är också så glad över att denna sista förlossning gick så fantastiskt bra, ett underbart minne att bära med sig resten av livet. Som ett slutprov i förlossningar, nu är jag godkänd ha ha.