Gör det nästan ont i hjärtat när jag tittar på vad jag har. En man som fortfarande står ut med mig efter snart 17 år. Visst han har sina brister men det har sannerligen jag med. Jag kan vara pms-ig, sur för att det är stökigt när jag kommer hem (fast jag borde vara glad att han prioriterat barnen) och sura för småsaker. Att jobba heltid som fem- & småbarnsmor är inte optimalt men så länge hans jobb är lite osäkert så får det gå. Snart är det jullov. Han är snäll. Generös. Rolig. Händig. Min. Inte mindre än 5 friska barn har vi. Vad är en förkylning eller en släng av magsjuka. Egentligen? Lite extra tvätt och städ. Lite halvtaskig sömn ett par nätter. Jag skulle kunna gå genom eld för de där personerna. På allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar