Egentligen

Så är jag inte säker på att jag verkligen har förstått att han är borta för alltid. Det är liksom så sjukt, så konstigt. Overkligt.
När jag tänker på det så känns det som att det inte borde vara sånt. Jag har ett litet filmklipp i telefonen som jag brukar titta på när jag saknar som värst. Och ett usb-minne. Den värdefullaste materialistiska ägodelen i världen. Bildspelet Albins vänner gjorde. Har fortfarande inte klarat av att titta på det. Men snart, snart ska jag göra det. Kanske på årsdagen av begravningen..för snart är det en ny såndär jobbig jäkla dag. Och efter det kommer födelsedagen krypande...