Huvva så hemskt! Jag skulle se till att tala om för mina närmaste hur mycket de betyder och sedan skulle jag bara myyysa med min familj. Jag brukar tänka på hur oerhört lyckligt lottad jag är ibland, när jag läser om eller hör talas om personer som mist allt för unga anhöriga, barn eller som lever med dödliga sjukdomar. Livet är varken rättvist eller förutsägbart men jag tror att de flesta kan behöva en tankeställare ibland för att verkligen uppskatta det man har.
En väninna till mig sa en gång att hon var så oerhört avundsjuk på mig som har barn då hon själv har svårt att få barn. Det fick mig att tänka till innan jag gnällde över något som var jobbigt för hon skulle ju göra allt för att ha någon som tjatade "mamma, mamma, mamma".
Nu svamlar jag känner jag - men det jag vill få fram är att man ska uppskatta det man har medans man har det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar