har spenderats på Vitbergsbadet och sedan hemma hos mor och far. Mina barn är verkligen som fiskar (W inräknad) det är synd att jag har blivit en sådan badkruka bara. W åkte vattenrutschbanor för glatta livet tills han darrade som ett asplöv och var kall som en isbit. Träffade ett barn från jobbet som glatt undrade vad jag hade i magen för något - har du en bebis där? Så tja, jo det är bara att erkänna. Jag tror att jag har känt några små livstecken därinne nu. Några enstaka sprattel på kvällarna - fast jag haft lyckan att uppleva det förut så är jag ändå inte riktigt säker på att det är det jag känner. Nåja, snart lär det ju bli tydligare.
Nu har ju L påbörjat ännu en jobbarsvit, dock med mycket natt den här vändan. Det är ju bättre för mig för då har jag ju honom tillhands hela eftermiddagarna och kvällarna. Nice!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar