Kasta sten i glashus...

ska man inte göra. Jag har också tankar och förutfattade meningar om andra människor det ska jag inte sticka under stol med men ofta är det faktiskt bättre att hålla dem för sig själv. Jag är ganska härdad och kan ofta skaka av mig saker men en sak är ju det där med att vara gravid. Att t.ex. slänga ur sig saker som : Jag förstod att det var ngt lurt för du har fått så stort arsle! Jag menar hallå, hur jävla kul är det att höra va. Oavsett om det är sant eller inte så finns det väl ingen människa som vill höra hur tjock hon blivit - gravid eller inte. Särskilt inte av ngn som är lika tjock eller rentav ännu tjockare.

Eller sådana saker som: Fyra barn, hur ska ni rymmas? Eller hur ska ni orka?

Nu är det väl iofs olika men i vårt fall så var det planerat. Vi har räknat ut att vi kommer att behöva byta bil, ingen av oss är trög. Och vi har medvetet byggt om för att alla ska rymmas (alla kommer att få eget rum) även om ingen heller har dött för att de behövt dela rum. Som det ser ut nu så kommer vi inte att flytta. Vi kommer att bo litet men tillräckligt stort och framför allt så har vi inga skyhöga lån utan kommer att klara oss gott när jag tar FP - för jag vill gärna vara hemma så mycket (länge) som möjligt. Sedan ser jag det inte som en belastning att vara hemma med mina barn, jag ser det som att jag ger dem mycket av det jag kan ge dvs. tid och kärlek. Mina barn får höra dagligen att jag älskar dem och de är mätta, hela och rena. Jag ser till att de gör sina läxor, har kläder och allt annat de behöver. De behöver inte lida för att de är fler än 1,3 barn eller vad snittet nu är. Vi har valt att få dem allihop och även om vi självklart har våra duster så är de inga besvär, de är meningen med livet =). Så oavsett vad andra orkar (vilket självfallet är individuellt och kan bero på många saker) så orkar vi med vårt och vi bryr oss inte heller om hur andra har valt.