fredag 28 september 2012

Lycklig...

jag är så glad för att bebisarna mår så bra därinne. Jag är glad över mina fina värden, jag är ju trött som en storsten så jag var jätterädd för att mitt hb skulle vara jättelågt så jag skulle behöva trycka fler järntabletter. Inatt var jag uppe och gick en stund vid 4-tiden för jag vaknade och hade sjukt ont i ryggen. Jag kan bara sova på vänster sida annars får jag typ ingen luft så det är ju inte konstigt att jag blir stel då. Därför är jag så lycklig över att vara hemma sjukskriven och kunna lägga mig och sova ikapp en stund mitt på dagen.

Jag är också glad över att vi just nu har möjligheten att leja arbetskraft som jobbar hemma hos oss, medan L är på sitt jobb och jag ligger i soffan =). Om L hade gjort det mesta av jobbet själv hade vi förmodligen bara gnällt och gnatat på varandra då båda hade blivit totalt slutkörda.

Jag är glad över att vi har så många i vår närhet som ställer upp och hjälper till för att vi ska kunna åka iväg på vår sista minitripp med bara vuxentid på ganska länge kan jag tro=).

Jag är lycklig över alla varma ord jag fått höra på sistone. Både om min fina, runda mage och om hur mysigt bebisarna kommer att få det hemma hos oss. Med en massa kärlek, många syskon och en mamma och en pappa som fortfarande tycker om varandra efter snart 15 år och en massa blöjbytande och nattvak. En mamma och pappa som kan skoja med varandra och som har lite barnasinne kvar. L har t.ex. med alla våra barn kört "brottning" i vår dubbelsäng. De hoppar på honom och han brottar ner dem och killar dem med skäggstubben tills de kiknar av skratt (finns det ngt ljuvligare ljud än barnskratt?). Jag nämnde det faktiskt för honom senast igår att nästa omgång brottare är två stycken så då blir det tufft =).

 I grunden är jag en trygg, lugn och stabil människa och kanske det är det som syns utåt. Därmed inte sagt att jag är ngn perfekt mamma, tvärtom, jag kan också bli tvärarg, sura som en barnunge och tjata och gapa på mina barn osv. Däremot tror jag inte att måste vara perfekt heller, mina barn törs ju bli arga och gapa på mig också och kan man visa känslor så är det ju kanon. Låt ingen sätta sig över er och ta ingen skit älskade ungar =) för mig kommer ni ALLTID i första rummet.

Inga kommentarer: