får ju tidigt lära sig att vänta t.ex. om en av dem är ledsen brukar oftast den andre bara ligga lugnt och titta. Ungefär som att han tänker: Oj vad brorsan är ledsen. Jag låter mamma trösta honom ett tag medans jag chillar här.
Det händer också att jag kan lägga dem i varsin säng fast bara en av dem visar trötthetstecken. Sedan när jag tittar till dem sover de båda.
De är ju inte synkade ännu men snart ska jag börja försöka få lite fasta rutiner. De känns lite för små ännu. Tur att jag gillar rutiner :-).
De kan såklart vara missnöjda samtidigt också och då låter de som två små lammungar. Fast kanske två små högljudda lammungar. Fast allra oftast är de ändå nöjda och glada.
De är starka i nacken och kan lyfta huvudet ordentligt när de ligger på mage. De gör små ljud (Max är något mer högröstad), skrattar och ligger och tittar och smakar på sina händer. Jag är otålig och väntar på nästa utvecklingssteg (vad kan det vara nu då? Kommer inte ihåg. Vända sig kanske?) samtidigt som jag inte vill att tiden ska gå för fort. Tur jag får vara hemma med dem lääänge till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar