Jag är inte så jävla glad och lycklig jämt. Just ikväll är jag fruktansvärt avundsjuk på min make som är på stan och svirar. Han har sett heeela matchen, druckit öl och haft trevligt och gissningsvis beger han sig snart mot arenan för att ta emot aik. Jag missunnar honom inte det för fem öre men jag hade gärna varit med. Försökte räkna ut när jag sist gjorde något bara för mig och nödvändigheter dom typ frissan räknas inte in och vet ni vad jag minns inte. Så jävla länge sedan är det.
Jag har tagit alla nätter utom de första två helt fucking själv i princip. Leif han vaknar oftast inte ens. Jag är nog ganska slutkörd eftersom jag gnäller så här. Jag brukar inte gnälla för egentligen har vi fått två riktigt snälla bebisar. Det finns säkerligen de som har en som är mycket värre. Kombinerat med lite tonårsfasoner typ svara emot så uppkäftigt du kan och strunta i vad din mamma säger så är det ingen dans på rosor alltid. Men jag gillar dem ändå och jag borde få mig ut en helkväll (om nu någon vill hänga med hon som alltid säger nej?) låta gubben prova på att rodda runt allt själv. Men det är ju så svårt att slita sig från de små hjärtegullen. Men vi har ju åtminstone ett sm-guld i hamn. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar