Födelsedagen...

Det gör så ont. Jag hoppas att det blir som med årsdagen, att det känns bättre när det är över. Ångrar att jag inte tog ledigt imorgon. Undrar om jag orkar. Kanske jag borde sjukskriva mig igen? Det är så mycket annat också, känns som att jag liksom trycks ihop. Till en liten boll.  Inskolning, avslutningar, samtal, avslutningskläder, tårta, Willes födelsedag, kalas, jobb, vardagen - allt snurrar på.

Jag minns dagen du föddes i detalj. Fågelkvittret, solen, doften, värmen och att det var alldeles vindstilla utomhus och hur livet liksom stannade upp därinne på förlossningsrummet. Men ändå fortsatte människorna leva som vanligt utanför fönstret. Lite så känns det nu också. Livet har liksom stannat upp. Men ändå fortsätter det. Dagar blir till veckor, veckor till månader och månader till år...